Värdighet

Det är lätt att hamna i mönster. Men det har slagit mig de senaste månaderna att jag inte är sugen på att "vara snäll" längre. Hamna i att " ta hand om andras skräp".. Nej tack. Jag är verkligen någon! En människa med gränser och värdighet. Man ska vara godhjärtad.. men inte mesig!  Det finns gränser för vad man ska ta emot och inte. I Sverige landet lagom. Är det fint att vara duktig flicka, kanske extra mycket om du växt upp i en " duktighets kultur". Jag har skrivit en hel del på min blogg om att " ställa dej åt Sidan" i ljuset av andras smärta mm. Men jag menar inte att det ska ske i "självuppoffring"  mer som en inställning - ett osjälviskt förhållningssätt! Genom att möta andra så växer du. Genom att höra andras smärta blir inte din egen smärta inte lika ekandes ältande. Det kan ge värdefulla perspektiv. Men att utplåna sig själv i godhet är inte att sträva efter.. Nej adjö till fröken duktiness! Det hände en ganska komisk sak i mitt jobb för ett tag sedan, när en "gråsprängd"  40-talist klappar mig på huvudet och säger men oj det var duktigt av dig att ro en så stor affär i hamn. Varför? För att jag är kvinna!? Var jag duktig då? Vad förväntar han sig? Särbehandling,nej tack. Bra gjort, För att jag är jag. jag är inte längre duktig. Bara en grym individ med förmågan att ro saker i land ;)