söndag 15 januari 2012
Det inre..
Vi är på en resa. livet är en resa! Vi kan inte veta utan egentligen får vi bara Tro! Att allt löser sej, det finns inga garantier. En av mina bästa vänners pappa är en man jag ser upp till! Hans positiva anda är helt fantastisk. Han är God, tålmodig, stabil och trofast. Jag brukar säga till min vän att - om det fanns fler som din pappa vore världen bättre! Han har inte haft det lätt det sista. Hans sjukdom har stulit mycket av den han är.. Hans vikt har rasat, han kan inte längre fungera som han vill. Men hans egenskaper är de Samma! Hans inre styrkor är de samma. Det vore helt ok att klaga, ge upp, blir arg på livet.. Men han är inte det. Det finns så mycket vi människor värdera högt. Skönhet, framgång, pengar, upplevelser. Men det verkar som det inte är det som gör att det bär i de svåraste perioderna. Det yttre bryts ner. Du kan inte längre visa på framgång, du tjänar inga stora pengar. Du kanske mest blir sängliggandes. Var finns då kvar? Den inre styrkan, det du investerat genom livet. Min väns pappa har det. Hans skönhet lyser fortfarande för andra. Han har inte mycket kvar. Men han ger förfarande omtanke och uppmuntran. Han vill vara med längre. Han vet inte om han kommer få det. Vi vet inget om livet. Varje dag en gåva. Va rädd om det. Tacka för det. Lev inte själviskt och ytligt. Bygg på din inre trygghet och ge och ta emot kärlek. Det är sådana människor som behövs i världen. Varje dag har vi det valet. Min väns pappa har en tro. En tro på en omsorgsfull Far. En Gud som inte lämnar han i livets slutskeende. Jag tror också det är därför han blivit en så osjälvisk man. En fantastisk pappa och medmänniska. Han är ett bevis på att det inre livet är en sann investering. Han har byggt sitt liv på mer än det som bryts ner. Jag förstår inte allt, men han är värd all glädje och omtanke idag. Han är en fantastisk människa med ett vackert inre. Han har gjort stort intryck på mitt liv, bara genom att vara han. Sådana som han glöms aldrig. Det går inte fejka fram ett liv som det han lever. Det är byggt på annat än ytlig framgång. Han är inte rädd, han lever varje dag med sin sjukdom. Han får tro han kan inget veta.. Han verkar vila i det. Jag sänder all min omtanke och kärlek till er familj idag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar