Om " när livet inte blev som vi tänkt"

Ibland blir livet inte alls som vi tänk oss. Törnar kan göra oss besvikna på livet stundtals, men vi klarar oss ofta i genom det tuffa om det bara finns nån där och stöttar upp lite. Jag tror livet är tänkt att vara i gemenskap! Ensam är inte stark! Det finns nog ingen som kan Säga " jag behöver ingen" för jag tror inte att det är sant. Man kan uppskatta att ta tid för ensamhet, men när det väl gäller finns det nog Som vill sitta där ensam.. Jag besökte sjukhuset här i dagarna. Många sjukvårdspersonal är fantastiska.. men det finns också ett väldigt fokus på det medicinska. Medmänskligheten, ögonkontakten, den sanna närvaron blir i bland en bristvara. Allt vad du vill att människor ska göra för dej, gör också det för dem.. På det kommer man långt. Att våga ta det till sig själv. Hur vill jag bli bemött? Och hur bemöter jag andra i ett utsatt läge. Det finns ingen Som vill bli bemött med enbart ord och fakta när man upplever förvirring och oro.. Ingen som vill sitta ensam och vänta på svar. Alla vill nog egentligen ta emot värme och en hand i den där situationen. Livet är tänkt till gemenskap. Jag är din hand i bland och du är min! Vänskap,familj, medmänniska. Ett tagande och givande. I omtanke och respekt. Så, Låna ut din hand i bland och våga ta emot den som ges dej också! Våga visa omtanke åt en förvirrad främling, ett leende el ett ord av uppmuntran. Det finns inget att förlora! utan bara att vinna. Mer kärlek! Kram