Om separationer, det aldrig lätta!

Det finns aldrig nån lätt tid för separation.. Det är alltid lika tufft om det är något/någon du håller väldigt kär.. Jag gillar det inte! Det krävs mod att släppa taget fast du egentligen vet att det inte är bra för dig. Men jag tro ibland att du kommer till en punkt, där båda två bara känner hur gapet mellan er bara ökar. . Jag minns det så stark från mitt eget liv hur gärna jag på ett sätt ville! så växte bara gapet mellan oss så mkt att det inte längre gick stå med en fot kvar på hans sida ... Och Vilken tid det tog efteråt! Många ggr ville man kliva tillbaka och låtsas .. Allt är som det brukade vara. Det trygga finns kvar..Men man visste ju ändå, att det inte var så. Det finns mycket! vi håller kvar vid fast tiden ständigt fortsätter.. Vi lever i ständig förändring var det nån som skrev. Det är lite läskigt. Kanske för du åldras? Du vet inte om du kommer ha så många år kvar.. Omständigheter kan drabba oss så vi inte längre fungerar som innan som vid sjukdom, arbetslöshet mm. Men du är den som ska hantera det. Du har ansvar för ditt liv, kan låta hårt men så är det.. ( och kanske också andras, som dina barns liv osv) har en vän som lite lever i " det finns inga konflikter". Det finns inga "separationer" bättre att låtsas som problemet inte finns .. Än att ta i det ;) jag brukar provocera honom lite :)... Vad är det som är så farligt med en konfrontation med en separation? Du kommer klara det. Vi får bara hantera det som händer.. Och du kommer komma vidare!! Jag lovar. Min släkt är riktiga överlevare.. Starka envisa män och kvinnor. All cred för det! Vi är fostrade med en ärlighet och kanske lite högt till tak.. Därför är inte konflikter så farligt för mig. Jag gillar lösa dem.. Men separationer är nog lite tuffare. För jag fäster mig lätt! Men det som följt mig är alltid att " hjärtat har talat" Långt där inne är det lite som en röst viskar hela tiden .. Vad man innerst inne vill, tror, tänker.. Har du hört den? Eller kanske är det den naturliga viljan? Jag vet inte men den har fört mig dit jag är idag och jag ångrar inte särskilt mycket!! Det gör fet ont att förlora tex människor jag levt nära.. Men det fanns heller inget val att vara kvar Om man inte bygger upp människors liv! Vi har ett ansvar att vattna och vårda! Om jag inte för liv och värme in i relationen vill jag inte ha den för nära. Det kan rent av bli skadligt, tappa inte bort dej själv! försök visa omtanke och ta emot omtanke.. Vi gör det på väldigt olika sätt.. Jag såg det idag, när du ( P) borstade bort snön från min bil.. Tack! du försökte och jag såg det.. Även om vi är olika vi människor så kan vi på vårt sätt ge och ta emot kärlek.. Människor emellan! Det är inte bara!! för de hela perfekta partners/familjerna :) det är för oss alla! Defekta och trubbiga, vassa mjuka etc.. Bara lev och fortsätt göra gott. Både mot dej själv, ditt hjärta och andra! Bless u