Om " mannen i luckan"

I bland möter vi människor i vardagen som får oss att hajja till och tänka .. Människa! Men! Ursäkta,vad är ditt problem? Det är ändå värre om vi möter dem i ex ett serviceyrke, som en som ska vårda oss när vi är sjuka, då har vi ännu mindre överseende med ett dåligt bemötande. Jag var på en godsstation en dag, för att skicka ett rätt stort paket. Mannen som satt i luckan såg ut som en .. Mycket besvärad man och frågade mig.. jaha vad vill du? Jag blev förvånad men, log och sa att jag ville skicka ett paket. Jaha, har du något att skicka det i då? Sa han och nästan snäste av mig så där kort.. Eh nje jag trodde ni sålde det och portot här. Nej,det gjorde de definitivt inte sa han och vände sig till näste man i kön. Ursäkta!!? Vad är problemet!! Du har ingen servicekänsla och får mig att känna mig som ett problem.. Nu var jag riktigt irriterad. Jag klev fram igen och frågade om de möjligen inte hade nån överbliven kartong här på stationen. Men det hade de såklart inte!! Jag är en envis kvinna. Jag hade inte åkt 3 mil för att inte skicka mitt paket! så lösningen. Vad var nu lösningen? Det ligger en färjeterminal rakt över stationen så jag marscherade med bestämda steg helt enkelt dit .. log och frågade personen i luckan samma fråga.. Här var det inget problem! De hjälptes åt i personalen och hittade en riktigt stor kartong som de gav mig och lånade även ut sin bästa tejp! Vilken Service! Glädje och leenden. Tack ni gjorde min dag, sa jag och tog glatt min kartong över till stationen igen. En förvånad man i luckan lyfte på ögonbrynen och sa. Jaha men då får du gå och väga den också då där borta förstår du väl... ( bit dig i läppen, sa jag till mig själv) gubbe!! Res på dej och var behjälplig för en gångs skull!! Hade jag lust att fräsa.(Det var inget lätt paket jag skulle skicka.)Men just som min tanke for.. reste han sig bakom luckan för att svara i telefon.  Jag såg att mannen knappt kunde röra sig. Han hasade med ena sidan och ansiktet vred sig i ett utryck av smärta.. Hans hållning sa att hans värk satt spår i hans liv. På ett ögonblick förändrades vårt möte. Hans öde rättfärdigade inte hans sätt emot mig!! Men det gav mig medlidande som ökade min förståelse. Jag ändrade min attityd till att .. "Bra att han ens orkar jobba". Jag sa det kanske med min blick där vi stod. Jag vägde paketet, frågade var jag skulle lägga det. Till vänster innanför den dörren sa han. Visst. Jag gör det, för jag förstod. Människa vad är ditt problem!?? Ja den Listan kan bli lång. Det finns få medvetet bittra och otrevliga människor. Det rättfärdig gör inte att de får göra oss illa. Men! Bakom varje öde finns en förklaring. varför inte då fortsätta ge folk en chans. Ha visst överseende och önska människor gott. Jag tror på att det vinner i längden och möter ni mig en dålig dag så sprid lite solsken över mig är du snäll. God fortsättning mannen i luckan och ni som " till min stora  glädje" :) läser min blogg kram