Omständigheter i livet gör att vi springer på människor, olika vägval ger möjligheter till dessa nya möten. Just i år är det ganska mycket som inte blivit som jag tänkt.. Men om jag inte sökt det där jobbet, hade jag inte träffat de där fina människorna jag mötte! Om jag inte tagit ett steg bort från allt som jag hade som var tryggt hade jag kanske inte vuxit så som människa. Jag är även lite förvånad över att det jag trodde jag skulle satsa på blir mindre viktigt.. och annat som jag trodde jag var färdig med kommer tillbaka. Visst är det komiskt livet. När jag var yngre! ;) då tyckte jag mig rätt ofta veta en massa om mitt liv. Ju äldre jag blir blir svaren faktiskt färre. Kanske är det så att livets omständigheter ödmjukar oss? Jag tror det. Jag som person är ganska rastlös och har en tendens att söka efter nya utmaningar så fort något börjar kännas lite tråkigt. Jag kräver nog en hel del utav livet. Det är nog lite så jag är som person! Det positiva i det hela är kanske att detta ändå för mig framåt. Jag hoppas att jag i år kommer att fortsätta och säga många JA. och färre NEJ. Att jag kommer våga visa mer mitt beroende av människor omkring mig och låta dem bära mig också,som jag bär andra.
Att jag struntar ännu mer i vad andra människor tycker! Att jag tillsammans med dig kunde sträcka på mig och bara glänsa lite i tillvaron. Så nöjd över att bara vara mig. I landet lagom behövs det fler människor som vet om sitt värde utan prestation! Fler som vågar vara lite obekväma och inte behaga allt. Flera Änglar på vägen som bara gör vardagen ljus. Tacksam för er där i södern som gjort min vardag så glädjerik. Caroline, Micke, Åsa, Peter och Karin mfl. Det är lätt att känna sig hemma med vänner som er i tillvaron. Tack ( hjärta)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar