Det enkla livet

Solen har lyst över oss hela sommaren och man har lite tagit den för givet.. I kväll kände jag mig rastlös och gick en promenad längs vattnet här hemmavid. Ibland är det så enkelt. Man behöver inte åka så långt för att uppleva saker! Jag strosade och tittade ner på alla små båthus med handsnickrade bryggor. De är sådär lite charmigt operfekta och vindpinade. De runda släta stenarna på stranden och vattnet som skiftade i grönt och blått.. Det var ett behagligt lugn som la sig inom mig , just där och då. På hemvägen möttes jag av glada turister som kom cyklandes, de skrattade och riktigt trivdes. En dam i permobil och solhatt mötte mej på promenadslingan. Jag tyckte det var modigt av henne att ge sej ut helt själv på kvällspromenad. Att möta andra " makes me forgett some of my own trubbles". Du såg inte mig, Men jag ville le mot dej. Nu sitter jag på innergården och skriver. Och tänker, det är ganska enkelt. Att uppleva något nytt. Att fly vardagen och disken för en stund och bara le åt sommarkvällen. Att reflektera och skriva av sig. Jag behöver det. Det bästa av allt ikväll var ändå att jag blev helt omsvärmad av vackra vita fjärilar. Det var 5-6 stycken som lekte lätt över gräset. De bjöd mig på en sväng om ;). Lucky me! För jag älskar fjärilar.. De där stunderna. De viktiga. <3 kram